Problem med att läsa detta mail? - Klicka här

Gå i fängelse, gå direkt i fängelse, utan att passera gå!

Family-Lab i samarbete med Micke och Jenny från Barnatro AB

För lite drygt 14 år sedan så fick vi vårt 2:a barn. Han var inte alls som vårt första. Inte alls så lugn, stilla och sov som en prins på nätterna. Vårt andra barn fick växa upp bland två unga föräldrar som var mitt uppe i jobbkarriär, studier kombinerat med än mer jobb och så renovering av hus toppat på det. Jag som pappa upplevde att vårt andra barn blev ett jäklans jobbigt barn runt 4 års åldern. Han var helt omöjlig att ha att göra med. Jag kunde inte fatta vad det var för fel på honom då han sprang omkring och ställde till det för mig i slipdammet!! Hur han hela tiden skulle testa mig och resten av hela familjen.

Jag visste inte vad jag skulle göra med honom. Jag minns hur jag hade kollat någon gång på ”Nanny jouren”. Där visade man tydligt hur auktoritet och gränssättning var a och o.
Inte för jag trott på det egentligen någon gång men i min maktlöshet så minns jag särskilt en gång….

Min ”jobbiga” pojk var nog runt 6 år då han hoppade studsmatta med sin storebror. Lillebror började retas. Jag satt på altanen med min egen pappa och såg på. Jag kände hur stressen började komma till mig. Jag sa till min son att sluta retas, men utan resultat. (Värt att veta är att storebror klagade inte direkt, det var mer jag som skapade problemet.) Jag tittade på min pappa och kände att jag liksom måste ju markera vem som är far i huset. Jag röt till på skarpen men han slutade inte retas. Då for jag upp som en raket ur stolen, tog tag i min grabb och lyfte bort honom från studsmattan, först skrek han men sedan blev han tyst. I min stress och inre press så bar jag upp honom till övervåningen, slängde in honom på sitt rum och stängde dörren och sa att han inte fick komma ut förens han fattat vad han håller på med, PANG! Jag minns hur jag svettades och gick sedan ner till min pappa och på alla tänkbara vis försvarade jag mitt beteende kring vad jag hade gjort. Inte för att min pappa frågade utan snarare för att rentvå mitt dåliga samvete.

Ungefär ett år efter denna dag så satt jag och min grabb i vårt badkar och njöt av ett skumbad. Vi satt där och var lite smådåsiga av värmen och skrattade och lekte med StarWars gubbar. Plötsligt mitt i allt så tittar Kalle upp på mig och säger:
- Pappa, jag vill inte att du sätter mig i fängelse någon mer gång, jag blir så rädd då.

Jag fattade ingenting. Vad menar du?

- Pappa den gången du satte in mig på mitt rum och stängde dörren så kändes det som att du satte mig i ett fängelse och jag var så rädd och ensam, du skrämde mig.

Jag blev helt tyst. Sedan kom tårarna. Jag varken kunde eller ville hålla tillbaka. Jag bara satt tyst och tittade på min fina juvel till son och bara svalde medan tårarna rann ner på mina kinder.
Till slut kunde jag få fram några ord med sprucken mörk röst.

- Kalle jag lovar dig att aldrig, aldrig någonsin mer sätta dig i fängelse.

Det känns svårt på ett sätt att dela denna historia med er läsare men jag känner att det är viktigt ur flera perspektiv.

Först, jag har aldrig velat mina barn illa, aldrig. Jag vet att jag och ingen annan på detta klot är perfekta föräldrar och vi vill våra barn egentligen bara väl, men förutsättningarna och vårt medvetande kan se olika ut.

Två saker som är så tydliga i denna situation och som jag tror flera kan känna igen sig i är dessa:

1. Det är fel på mitt barn.
Jag valde att fokusera på mitt barn och att det var på något sätt honom det var fel på.
Idag vet jag så mycket bättre. Att som lillebror välkomnas till en familj som inte alls har tid med honom som man skulle önska och som snarare ser honom som en ”flytta på dig” sak är inte hans fel. Nu kan det ju låta som att vi inte alls var med honom och så är inte fallet men ändå med viss självrannsakan så var det inte bra helt enkelt. Vi var stressade, jobbade hårt och så fort jag kom hem från jobbet skulle pappa upp på vinden och snickra. Det behövdes inte mycket ”störmoment” från barnen, vilket i själva verket var rena kärlekshandlingar som ropade, vi saknar dig pappa, vi älskar dig, se oss, var med oss….innan man blev irriterad.

Jag är så glad att jag tagit ansvar med åren och verkligen tränat mig på att bli ”vuxen”. Det vill säga, haft modet att titta inåt och läka mig själv istället för att fly och lägga skulden på andra. Barn vill aldrig oss föräldrar illa, aldrig! Det är bara symtom på en relation som i stunden inte funkar och där bär alltid vi föräldrar alltid huvudansvaret!

Så mitt tips är, om du märker att du ryter irriterat på dina barn 5 gånger varje dag, så kan jag nästan lova dig att det är något inom dig själv du behöver spana in lite extra.
Och ta detta på allvar, annars kommer både du och dina barn att få onödiga sår som kommer ta tid att läka.

2. Vad ska andra tro.
Så var vi där igen. Vad ska andra tycka, tänka, säga och tro!!
Någonstans i studsmattesituationen så kände jag en slags press från min pappa. Inte för att han överhuvudtaget pressade mig, jag skapade den själv utan att han ens visste om det. Fantasi är en underbar gåva vi människor fått, men om den används på fel sätt kan det vara förödande. Tänk så mycket vi hittar på som inte gagnar oss. Vi kan vara riktigt taskiga mot oss själva. Och så jämför vi med andra.

Istället för att verkligen se nyktert på situationen och se barnet för vart det är och i vilken situation det befinner sig så sviker vi våra barn många gånger om. Vi kan lätt säga till våra barn inför andra att hon är så blyg och fjantig, hon är så klumpig, jag fattar mig inte på den ungen och som han beter sig på fotbollsplanen osv….vi väljer att kränka våra barn bara för att på något sätt passa in bland andra ideal. Ideal som hela tiden förändras beroende på vilka andra vi träffar. Det blir olika på fiket, släktmiddagen, hos grannen, på dagis..osv. Är det något jag har tränat mig på som pappa är att likt vissa hästar i trav, sätta på skygglapparna! Att vara trygg i mig och mitt barns relation och inte låta andras tankar och tro komma in och störa. Och jag lovar att 95% av allt det folk tror om mig är ändå inget de själva vet något om, jag hittar på allt åt dom…hahahaha!!

Så vad vill jag säga med detta nyhetsbrev, nu inför semestertider?

Hmm…semestern är en vacker tid men även den kan vara intensiv bland oss barnfamiljer. För er som ska campa i sommar skrev jag en text för ett tag sedan med ett antal camping tips. Läs dessa tips här.

Det jag tror jag vill säga är glöm inte bort varandra och er själva. Att vara småbarnsförälder är jobbigt, vore lögn att säga något annat. Vi vuxna sätts verkligen på prov och det är bra om vi kan låta oss se detta som en bra träning för oss själva att mogna. Barnen visar oss vägen in i oss själva. Ta hjälp av vänner, grannar, mor och far föräldrar. Se till att få en dag utan barn och bara slappa. Har du en partner, ta er tid för varandra. Våga prata med varandra utan att döma. Var öppna med vad ni tycker är jobbigt, för det är helt ok att det är det. Vill avsluta detta långa brev med att dela med er av en liten text jag skrev för flera år sedan. Jag kallar den Barnatro. Kram på er alla och en riktigt fin sommar på er.

”Hej Mamma & Pappa…jag vill bara säga en sak…
Ibland hoppar jag i vattenpölar för att jag tycker det verkar kul inte för att skada dig, mamma.
Jag spiller ofta saft på golvet för att jag tränar och utvecklar min motorik. Jag gör det inte med mening och helst skulle jag inte vilja alls, pappa.

Jag kissar och bajsar ner mig ibland för att min kropp inte är helt utvecklad än, jag gör det inte med mening, för att retas eller för att du ska behöva tvätta oftare, pappa. Helt skulle jag vilja vara helt torr för det kan vara till och med pinsamt. Så snälla bli inte arg på mig.

Jag kladdar en hel del med maten. Detta för att jag tränar på att se vad som funkar och ibland för att det är så himla kul och jag älskar att ha roligt. Men jag gör det inte för att skada dig, mamma.
Jag stoppar en del grejer i munnen. Detta är ett sätt för mig att känna hur saker känns. Detta är inget farligt eller äckligt, inget jag medvetet gör för att retas, mamma.

Jag svär ibland, säger typ fan, satan, helvete…jag testar lite. Ser vad som funkar och så. Är nog inte så farligt trots allt. Men det är ok att påminna mig att det inte låter vackert. Men det lär nog kunna komma en och annan svordom till, precis som det gör hos dig, pappa.

Jag behöver gömma mig ibland mamma. Bakom din klänning, bakom din rumpa. Särskilt när vi är på kalas eller då vi träffar nya människor. Jag lovar att jag inte gör detta för att skämma ut dig mamma eller göra dig osäker. Det är jag som blir lite rädd. Det är ärligt talat inte så kul när du puttar fram mig och säger att jag inte ska vara blyg. För jag är ju det ett litet tag bara. Måste ju kolla av läget, hur de nya människorna är…inte för att skada dig mamma.

Jag skriker ibland, högt som tusan, rätt ut. Jag behöver göra det ibland pappa. Jag känner och så låter det.

Det är skönt. Jag skriker inte för att såra dig, pappa.
Ibland kan jag inte sova. Då kan jag behöva er, mamma och pappa.
Då vill jag, trots allt jag gör, ha er nära mig. Jag vill inte vara duktig, jag vill bara vara, tillsammans med er.

Och även om jag vet att ni vet allt jag skrivit här så vill jag att ni ändå ska veta, att det enda jag gör när jag gör som jag gör, är att JAG ÄLSKA ER!”

Kram och ha en fin sommar!

Micke & Jenny


Family-Lab i samarbete med Micke och Jenny från Barnatro AB

www.barnatro.se



Ny bok med Jesper Juul :Aggression - förstå våra aggressiva barn och ungdomar

Läs mer Aggression - ett nytt och farligt tabu?

Det har blivit tabu att vara arg, och det drabbar i första hand våra barn och ungdomar. Det menar Jesper Juul, välkänd och hyllad familjeterapeut, och han är orolig över konsekvenserna.

Vi tenderar att i allt större utsträckning lägga locket på de yviga känslorna och istället premiera de snälla, glada och lätthanterliga sidorna hos såväl barn som vuxna. Men är det hållbart? Hur gör man som förälder till ett argt barn? Vad är egentligen aggression, och varifrån kommer de aggressiva känslorna?

Jesper Juul pläderar för jämlikhet mellan barn och vuxna i ett brandtal för barns rätt - att vara arga.




Family-Lab Seminarie- och Familjehandledarutbildning

Diplomutbildning för dig som vill bli en del av Family-Lab.

Denna utbildning förbereder dig och ger dig material för att leda inspirationsseminarier, föräldrakurser, handleda föräldrar, utveckla din relationskompetens som pedagog och kan ses som fortbildning för dig som är terapeut.

19 500:- ex moms inkl medlemsskap Stockholm 5-8 sept 26-29 sept
Läs mer

Film : Ditt kompetenta barn


Afmeld nyhetsbrev her